Marjo-Riitta Aikio och Jari Hekkala från Himango började jobba i ett nytt och vackert fähus förra julen. I sitt nybyggda fähus har de 60 mjölkkor. Varje år kommer ungefär 35 kalvar från gården till Snellman för förmedling.
När man kommer in i fähuset hälsar en robot, som automatiskt och utan befallning städar golvet. Man har även i övrigt använt modern teknologi. Värmen i dyngan tas till vara med hjälp av jordvärmeteknologi. Även värmen från nymjölkad mjölk tas tillvara och med den värms bruksvattnet. På det sättet sparar man energi, eftersom mjölken ändå måste avkylas. Tack vare det nya systemet halverades elräkningen när man flyttade till det nya fähuset!
Korna på gården mjölkar i genomsnitt 30 liter om dagen, de allra bästa till och med 65 liter. På gråden har funnits kor som mjölkat upp till 13 000 liter om året. Målet är 600 000 liter mjölk per år. Varannan dag hämtar mjölkbilen 3000 liter mjölk. Korna mjölkar 10 månader per år och har två vilomånader. Korna äter 120 ton säd per år vilket innebär att en hel del foder äts på gården. Hos Aikio-Hekkalas odlar man 52 hektar åkermark och därifrån får man grovfodret.
Mjölkhushållning i flera generationer
Gården var ursprungligen Jaris mormors hemgård. Paret Marjo-Riitta och Jari tog tillsammans över gården år 1997. Marjo-Riitta är uppvuxen i Sodankylä på en gård med mjölkhushållning och för henne var korna som vänner under uppväxttiden.
– När familjen gjorde sig av med korna, flyttade jag som 11-åring in i grannens fähus, skrattar Marjo-Riitta.
Fähuset är ljust och rymligt. På foderbordet delas nytt foder ut till de mjölkande korna fem gånger om dagen. Kraftfoderautomaten känner igen den ätande, vilket gör att man kan följa med hur mycket var och en ätit. Ju bättre kon äter, desto bättre mjölkar den. Morgonen börjar alltid med mjölkning före klockan 6 på morgonen. På mjölkstationen ryms samtidigt 14 kor, så processen tar ungefär 1,5 timme. Efter morgonmjölkningen dricks morgonkaffet. Ungefär fem på kvällen är det dags för den andra mjölkningen.
Kalvarna finns i det gamla fähuset. De allra minsta kalvarna har sina egna bås på halmbäddar. Kalvarna sover över 20 timmar per dag. De lite äldre stojar i det stora båset. Olika stimuli, t.ex. leksaker är bra för kalvarna. Även kalvar kan tycka att det är roligt att sparka boll.
Kor är känsliga för förändringar. När boplatsen eller fähuset byts, krävs tid och invänjning innan korna blir vana. De nya djuren släpps inte ut på bete, förrän de blivit ordentligt hemmastadda.
I fähuset finns ett stort kalvningsområde, där till och med tre kor ryms för att kalva. Kalvningsområdet kan också nyttjas om ett djur insjuknar och behöver vara ifred. På kalvningsområdet finns en stor bal med halm och när kalvningen närmar sig gräver kon ett bo i halmen med sin mula. Kalvarna gräver å sin sina gärna in sig i halmen för att värma sig.
Jari fungerar aktivt i MTK:s mjölkdelegation och är väl insatt i lantbrukspolitiken. Producentpriset på mjölk har sjunkit en fjärdedel från sin topp och är nu 36 cent per liter. Det här innebär utmaningar för verksamheten, eftersom priset på produktionsinsatserna inte sjunker. Det kommer en del mjölk och mjölkprodukter från utlandet ill Finland, även om Finland när det gäller mängd skulle kunna vara självförsörjande.
Mot utmaningar med framtidstro
Aikio-Hekkalas har däremot tilltro till framtiden.
– Först måste man tro själv och vara stolt över sitt yrke. I Finland har man för vana att göra saker noggrant. Om man exempelvis hittar rester av antibiotika i mjölken behandlas mjölken som problemavfall i Finland, medan man i övriga Europa bara blandar mjölken i ett annat mjölkparti.
– Att ta hand om saker och ting hör till den finländska moralen, konstaterar Marjo-Riitta.
– Om konsumenten vill veta något om hur maten produceras kan man fråga närmaste gård. Det är öppenhet, tillägger Jari.
Marjo-Riitta och Jari har samarbetat med Snellman i ett par år. Familjeföretagets värden överensstämmer med deras egan värderingar.
– Verksamheten har ett ansikte. Man vet vem som ansvarar för vad, säger Jari.
Man är också glad över att Snellman tror på familjegårdar. Naturligtvis är närheten och de korta avstånden bara positiva saker. Jari tror att produktionen i högra grad kommer att koncentreras till vissa områden i framtiden. Storleken på gårdarna kommer också att fortsätta växa, men det finns gränser för tillväxten.
– I Finland finns ju inga stora prärier eller grässlätter, avslutar Jari Hekkala.
